Landskapsbild: Vacker mellanskärgård med myller av små och stora öar.
Väder: Molnighet 2/8, Nordvästlig 14 m/s
Distans: 41 km
Medeldistans: 31 km
Total distans: 338 km
Position: Andalskären
Hälsa/känslor: Totalt slutkörd efter att kastats fram och åter mellan vågtopparna. Var tvungen att avsluta dagen tidigare för återhämtning. Njuter obeskrivligt i tältet just nu efter rikligt tilltagen middag.
Åt frukost tillsammans med Tinttu och Janne i säkert två timmar. Sedan följde de mig ner till båten för avsked. Det blåste rejält från nordväst men tänkte jag skulle ta mig fram till den öppna fjärden för att verkligen rekognosera läget och överfarten.Det blåste alldeles för mycket för att ha en chans att ro mot vinden och det fanns viss risk att blåsa ut till havs. Dock fanns det ett par öar längre ut som i värsta fall kunde agera uppfångare. Efter mycket övervägande beslöt jag ändå för att korsa. Idag var verkligen utanför komfortzonen och jag hade fullt bestyr att hålla kursen. Vagabonden dansar över vågorna och det är absolut inget problem med stabiliteten. Trots att relingen ligger endast 30 cm över vattnet kom det bara in vatten två gånger. Efter fem timmar nådde jag så till slut Finlands sydligaste udde och är nu officiellt inne i Finska viken. Men jag har inte kommit halvvägs ännu. Finska viken är lång! Försökte flera gånger hitta en ö att gå iland på men fick hela tiden fortsätta till nästa. Just här kommer mycket fartyg och till slut hittade jag en ögrupp som har skydd mot både svall och den hårda vinden.
Tankar om livet: Var inte så rädd för döden att du inte vågar leva livet. Våga ta kalkylerade risker för att få ett mer innehållsrikt och utvecklande liv. Vi kan inte och bör inte skydda oss mot allt. Se på barnen. De kliver utanför sin komfortzon varje dag och utvecklas därför oerhört snabbt. Visst ramlar de och slår sig men oftast blir det bara skrubbsår. Går det inte har vi åtminstone försökt. Detta har min mor lärt mig och jag undrar om hon inte ångrar sig lite idag.
Jämställdhet: I sverige idag har vi inte Samtyckeslagstiftning vilket flera andra länder har. Sex mot en person som inte frivilligt deltar är ett brott oavsett hur man vänder och vrider på det. Vi bör därför snarast ändra lagstiftningen till ”samtycke” istället för som idag ”tvingande till samlag” vilket i realiteten innebär att man måste göra fysiskt motstånd och det inte räcker att säga nej. Att nej faktiskt betyder nej är självklart för de flesta men inte inom svensk lagstiftning. I Sverige måste man genom våld och hot tvinga sig till samlag för att det ska ses som våldtäkt. Mycket anmärkningsvärt då den absolut vanligaste reaktionen vid våldtäkt är att man blir passiv, paralyserad och lamslagen. Allt fler röster kräver förändrad lagstiftning i och med de uppmärksammade fall där det blivit friande domar på grund av otydlig lagtolkning gällande våldtäkt. Både vänsterpartiet, miljöpartiet och folkpartiet är för en samtyckes lagstiftning. Redan på dagis lär vi våra barn att nej betyder nej. Borde det inte gälla även vid våldtäkt. I min sinnebild sker samlag med samråd, hänsyn, lyhördhet och respekt. Är det fel?
