Beskrivning av dagen:
Sen läggdags och dålig nattsömn resulterade i sen uppgång. Först så blev jag väckt av en förfriskad rumskamrat som önskade berätta om kvällen, sedan så blev jag väckt när väderkvarnarna hos insomnad lyfte taket, tredje gången var när min kudde plötsligt försvann under mitt huvud och jag fick leta reda på hans som hamnat på golvet 😉 Hotellets el drivs av egna generatorer, med stängs av under natten. Hotellet var helt dött under morgonen, men vi fick tag i en städerska som erbjöd oss kaffe och beställde en taxi till tågstationen. Väl där så var alla tåg inställda och en vänlig gammal man hjälpte oss att lokalisera enda utvägen som var med buss till Kraków. Inom en timme så började bussen rulla mot Polen, men redan efter en halvtimme så hamnade vi i en trafikstockning som var helt stillastående.
Imponerande nog så lyckades busschauffören vända bussen på den smala vägen och vi tog oss mot en annan gränspassage. Dock så kom vi bara några kilometer innan vi åter stötte på en total trafikstockning. Det var bara några mil till gränsen, men vi krypte fram och det hade varit snabbare att gå till Polen. Istället för planerad ankomst i Kraków kl 15.00 så kom vi till slut fram kl 04.00. 13 timmar stållastående i köer…
Bussen vart fullastad med enbart kvinnor och barn som alla flydde Ukraina. Vi var de enda männen ombord. Militären kom ombord och kontrollerade alla pass. Rigorös säkerhetskontroll även vi gränsen.
Väl framme i Kraków så inhandlade vi fyra kebabrullar och försökte lokalisera oss fram till en lägenhet reserverad för oss, men eftersom vi var trötta så hamnade vi i fel portuppgång och portkoden fungerade därmed dåligt. Bengt som är lite pragmatisk bröt upp porten och vi tog oss upp i trapphuset och in i en lägenhet och började klä av oss. Lägenheten var dock väldigt nedgången, saknade nycklar, kvitto och fyra sängplatser så vi började misstänka att vi kanske befann oss i fel lägenhet. Himla lustigt om vi vaknat upp där med en tokig hyresvärd som undrade vad vi gjorde i hans sängar.
Mycket riktigt så var vår lägenhet några hundra meter bort och vi kom tillslut rätt 😉
Aforism:
Ett mål utan steg är endast en önskan.