Hälsa/känslor: Så fantastiskt otroligt skönt att vara tillsammans med familjen igen. Idag har jag nog ätit lika mycket som de senaste två veckorna sammanslaget. När vi startade äventyret vägde jag 75,2 kilo och Daxa 32,8. Invägning hemma idag blev 61,9 för mig och 29,2 för Daxa. Det innebär att jag gått ner 18 procent och Daxa 11 procent.

Min morfar var spanjor och stred först mot Franco fascismen. När inbördeskriget i Spanien var förlorat anslöt han sig istället till franska motståndsrörelsen. Efter flera lyckade attentat mot nazismen blev han till slut tillfångatagen och skickad till koncentrationslägret Bergen-Belsen. Efter krigsslutet klev han ut i friheten och vägde då endast 37 kilo. Det är svårt för mig nu att föreställa mig hur oerhört undernärd han måste varit. Aldrig i mitt vuxna liv har jag vägt så lite och varit mig så svag som idag. Dock är det absolut ingenting mot vad min morfar gick igenom.

Dagen har inneburit total extas och lycka. Aldrig tidigare har jag njutit så mycket av allt överflöd som vi så ofta ser som en självklarhet. Smaksensationerna och tillvaron med familjen är helt enkelt för enorm för att på ett enkelt sätt beskriva och ge uttryck för. Vi har bastat, skålat, badat, grillat och avnjutit en sagolik god middag med utsökt efterrätt. Nu sitter jag i min mormors gungstol i ett varmt vardagsrum tillsammans med familjen. Tänk vad mycket vi har att vara tacksamma för.

Inför nästa äventyrsprojekt 2016 vill jag förverkliga min 13-åriga dotters drömäventyr. Jag frågade helt enkelt vad hon helst av allt i hela världen skulle vilja göra. Svaret kom direkt och spontant.

”Jag skulle vilja att bara du och jag befann oss på en öde ö tillsammans med varsin häst och vi kunde rida varje dag…”, berättade hon. Vi får se vad det utmynnar i när den riktiga planeringen sätter igång nu under vintermånaderna.

Ett stort tack vill jag rikta till alla samarbetspartners för Överleva vildmarken!
Bergans of Norway, 24hourmeals, Friluftsfrämjandet, Swarovski, Exclusive Adventure, Primus, Brunton, Kängspecialisten, Leech.

// Sören Kjellkvist