Väder: Molnighet 1/8, nederbörd 0 mm, vind 2 m/s, temp 15 grader
Position: Lauvøya
Hälsa/känslor: Trötta efter en lång fantastisk dag!

En överdådig frukost väntade oss när vi vaknade och det blev vår sista civiliserade måltid. Innan vi lämnade hästgården Strandmoa skickade Bente med oss en stockfisk att ha som nödproviant. Vi lastade sedan utan problem på hästarna och begav oss ut till Steigen Sjöhus för att möta upp lastbåten som skulle forsla oss ut till Lauvøya. Även denna lastning gick över förväntan. Breyting visade dock att hon hade vissa invändningar mot att färdas över havet genom att skrapa med framhoven i skrovet. Vi nådde så fram till ön och den överträffade mina högsta förväntningar i skönhet. Så himla vackert! En av öns ägare var även där med sin 5-åriga dotter för att hälsa oss välkomna.

Jag och Wilma ägnade ett par timmar att få lägret iordning och Bente och Stig satte upp hagen till hästarna. En liten bäckfåra rinner rakt genom hagen och den rymmer även en skogsdunge där hästarna kan finna svalka och skydd. Alltså inget vatten som behöver bäras till hästarna.

På eftermiddagen var så allt klart och vi tog avsked. Väldigt hungriga började vi vårt första brödbak. För mycket olivolja i den degen!
Vi tog en kort fisketur med kajakerna och Wilma drog upp en liten torsk. Eftersom den understeg minimåttet fick den gå tillbaks ner i djupet, men Wilmas glädje över napp bestod, främst över att hon vann ”första fångsten”.

Skillnaden mellan ebb och flod är här hela 3 meter vilket innebar att vi fick lyfta ner kajakerna från strandkanten drygt 100 meter till vattnet.
– Nästa gång paddlar vi ut när det är högvatten pappa, sa Wilma.
Vi fann dock både blåmusslor och hjärtmusslor liggandes på sandbotten vilket smakade utsökt. Wilma älskar nämligen musslor och skaldjur, men är inte alls glad i fisk.
– Imorgon ska vi plocka minst 40 musslor var, sa Wilma när hon förtjust åt upp sina musslor.

Redan sen kväll, men både ryktas och ridas häst skulle promt hinnas med innan läggning. Därav en ritt i falnande midnattssol och en del utforskande av vår nya hemvist. Nu sover Wilma som en stock, omöjlig att väcka! Aldrig tidigare har jag sett någon somna så snabbt. Hon får väl slippa tandborstningen ikväll…

Tankar om livet: Jag anser mig inte vara troende för Buddism är ingen religion. Desto mer jag studerar det desto mer övertygad blir jag. Buddism är helt enkelt läran om självmedveten närvaro i nuet och om lidandet. Lidandet ÄR den yttersta läraren och rycker oss ständigt tillbaka för att gång på gång åter bli självmedveten i nuet.

Frisk i naturen: Fullt övertygad är jag även över friluftslivets livsbejakande och hälsofrämjande påverkan på oss människor. Om alla idkade övervägande och regelbuden tid i naturen tror jag faktiskt att vi inte skulle ha några psykiska sjukdomar som faktiskt knappast existerar hos naturfolk. Denna övertygelse fick mig att grunda välgörenhetssatsning Äventyrliga Dagen för ungdomar tillsammans med Friluftsfrämjandet och Bergans of Norway.